.

Det gör så fruktansvärt ont att skrika - älska mig då, älska mig nu - med tårarna i ögonen i ett alldeles underbart New York och inse att det är nu det tar slut. Att inse att jag är trasig och nu står jag dessutom på egna ben.

Paniken som bryter ut i kroppen när man tvingas inse att det är över. Paniken som bara bubblar när man inser att man ligger med öppna sår som bara blöder och blöder och blöder.

Jag känner så mycket. Det finns så mycket känslor i min kropp.

Och jag tror att människor som känner mycket måste vara starka. Annars överlever vi inte genom livet.

Om man känner så mycket och man inte är starkare än sina känslor kommer man en dag hoppa från en bro av för mycket hjärtesorg.

Man måste vara starkare än sina känslor...

Det var drygt en månad sen som jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att vara stark.

Det betyder inte att det är synd om mig. Det betyder inte att jag inte har varit med om något jobbigt. Det betyder inte att jag har det lätt. Det betyder inte att jag inte har brytt mig.

Att jag är stark betyder inte att jag inte har några känslor.

Det betyder att jag har alla känslor i världen.

Folk tror nog alltid att man klarar sig så bra själv när man visar sig vara stark, att man tar all skit.

Att ryktena inte biter eller kommentarerna bakom ens rygg inte känns.

Att det man får höra inte gör ont eller att hans namn inte fortfarande är en kniv i hjärtat.

Ingen som förstår att hela staden är ett minfält.

Allt känns. Men jag måste vara stark för att överleva. Det är därför som blicken är svart och sen kan människor skvallra hur mycket de vill om hur dum eller hård eller elak man är. Men det handlar bara om ren och skär överlevnad efter en större sorg än allt annat.

Och till mig som inte tror att man klarar det. Man gör det. Man skrattar tillslut. Man älskar igen.

Man börjar leva utan att man inser det själv. Glöm inte bort det. Jag kommer klara det när tiden är redo.

Tillslut inser man att denna smärta man tagit sig igenom har gett något väldigt fint. - En styrka man aldrig trodde man hade.

Känslan av att vara en stark människa..